Nytt försök

Ha! Nu ska vi hur länge det håller den här gången. Jag måste skriva någonstans för att veta vad jag håller på med..
Minnet sviker efter hjärnskakningen för lite mer än sex år sedan.

Nu ljuger jag igen.

I alla fall. Drar till Uppsala imorgon bitti.. Det blir en kort visit på 3 dagar, sedan åker jag vidare västerut, sisådär 330 mil. Var ska jag?

Annonser

Bløggar.

De enda bloggarnas faktiskt läser är de som ändrar sina plattformar flest gånger. HELA TIDEN! En gång till och jag slutar läsa.

Ni får ju förresten gärna tipsa om några mer att läsa. Ja, några andra trillar man väl in på ibland, men inte så många jag fastnar för. Tipsa nu!

Pappa.

När min pappa kommer upp i en diskussion kan jag inte sluta prata om honom. Jag talar om allt som har med pappa att göra. Högljutt och kärleksfullt. Jag pratar alltså oavbrutet. Det är ingen som får en syl i vädret. För det är precis i den stunden, när jag berättar om världens bästa pappa, det faktiskt känns som att han är här. Som om tiden stått stilla.. Men det är också i det ögonblick jag slutar prata, jag faktiskt inser att han inte är det där samtalet bort och det är då jag slungas tillbaka till verkligheten igen.

Men det är faktiskt så att ibland, om än under en liten liten stund, känns det som att han är här. Den känslan är den bästa, men också den jobbigaste som finns.

Ni anar inte vad jag saknar min pappa..

 

Adventskalender.

Vi pysslade igår, jag och Sandra. En adventskalender till barnen. Vi fick inte plats med alla småpaket så vi delar upp dem i två omgångar. Få inte något jävla anfall nu för att vi ger våra barn klappar varje dag. Det är alltså en badanka i något paket, en pyjamas i ett annat, ett paket russin, kalsonger, strumpor. Ja, sådana saker. Jag tycker att det är en rolig grej! Jag tycker också att det är bättre än att ge barnen en chokladkalender. Till vilken nytta? Käka godis på morgonen? Varför ens uppmuntra till att käka godis? Nej du tack!